”De vill förgöra dig … Skydda ditt hem … Tjäna mig … Ta spaden. DÖDA ALLA!
– Vi bryter pålens fot, läser Magnar.
– Akta! ropar Alrik. Hon tänker ta spaden. Och hon tänker döda oss.
I samma stund tar Laylah spaden som står lutad mot förrådsväggen. Med några snabba steg är hon framme vid dem och hon slår Magnar i bakhuvudet. Magnar ramlar ihop på marken.
Viggo, Alrik och Estrid tappar greppet om varandras händer.”

/ Ur PAX: Nidstången

Förr murades ibland ett levande djur  in bakom väggarna på en kyrka när den byggdes. Den hade ofta gestalten av en tupp men det kunde också vara något annat djur – till exempel hund. Djuret blev ett skyddsväsen, även kallad kyrkogrim,  som sades vakta kyrkan och kyrkogården för att driva bort tjuvar och vandaler  som vaktade kyrkan på nätterna på ett inte så värst trevligt vis.  I del två av PAX: Grimmen, vaknar en grim …

”I nästa stund framträder bilden av en liten flicka i spegelglaset. Barfota. Med blåmärken och tufsigt hår. Och en sax i handen.
Estrid störtar fram med staven i högsta hugg, men innan hon hinner slå mot glaset kliver flickan rakt ut ur spegeln. Nu står hon framför dem. Hon pekar på Tove och Loke och säger med sin skrapiga röst:
– Du! Och du!”

/ Ur PAX: Mylingen

Vissa spöken vill få frid, andra vill hämnas. Men en gast är bara ond rakt igenom. Den är spöket efter en ond människa som dog en våldsam död, och allt den vill är att fortsätta sina onda gärningar. En gast suger livsenergin ur människor. Gastens offer åldras i förtid, det kallas att bli gastkramad – och det är vad Viggo och Alrik ställs inför i PAX: Gasten, bok fem i serien.

”Alla riktar sina lampor mot stentrappan.
Men stentrappan är borta. Viggo springer fram till stället där den var förut. Där finns bara ett jordgolv och ett tak.
Vi är instängda, tänker Viggo.
Han öppnar munnen för att varna de andra. Men han får inte fram något. För det kommer en helt främmande röst ur hans mun. Den säger:
– Välkomna till mor!”

/ Ur PAX: Gasten

5. Näcken

Inte bara en som spelar fiol naken i en bäck. Näcken är ett vattenväsen, som dränker sina offer bara för skojs skull. Trevligt… Efter bok sex, PAX: Näcken, är den idylliska sagobilden definitivt borta.

”Alrik står som fastfrusen i golvet när Jonas Bäck- ström reser sig upp ur jacuzzin. Vattnet strömmar från den genomdränkta kostymen.
Det är Jonas Bäckström, men ändå inte. Den breda munnen räcker ända till hans öron som nu har blivit så små att de nästan inte syns. Huden är grönskimrande och gälarna vid halsen flaxar som korta vingar.”

/ Ur PAX: Näcken

6. Vitorm

Vitormen är ormarnas konung. Vintertid ruvar den under gamla träd, som då behåller sina gröna löv. Den är ondsint och farlig, färdas under marken, och äter sina byten. Ibland kommer den upp ur jorden och då biter den sig själv i svansen och rullar fram som ett stort hjul. I del sex, PAX: Vitormen träffar vi på den.

”Åh Mini! utbrister Lycke­Marie. Jag trodde du var död. Alla trodde …
Hon hejdar sig tvärt. Ljuset från altanlampan faller på Minis ansikte. Och rädslan sprätter till inuti Lycke­Marie.
Ögonen!
Minis ögon är alldeles vita. Som mjölk. Som snö. Pupillen är ett stående svart streck mitt i det vita.
Det är inget barns ögon. Det är ögonen på en orm.”

/ Ur PAX: Vitormen

7. Draug

Den ohyggligaste varelsen sparades till sista boken. Draugen är inom nordisk mytologi en död människa vars kropp går igen. Den är mycket farlig, har övermänsklig styrka, kan ändra sin kroppsstorlek (samtidigt som sin vikt), har kvar spår av sin intelligens och njuter av lidandet den orsakar. Bland annat. Vi avslöjar inte mer än detta, för att inte förstöra det episka slutet på serien i PAX: Draugen.