Magisk 60-talsnostalgi! Smygläs nya barnboken Gösta & Mona

Ur kapitel Pulkabacken

Det är jullov och fullt av folk i backen, så man kan inte riktigt åka som man vill. Ändå far den där snabba kälken nedför backen en gång till. Och nu rakt emot honom!
Man kan ju inte köra hur som helst, tänker Gösta och står envist kvar. Han håller fram handen som han har sett poliserna göra när de stoppar en bil.
– Hallå, stopp där!
Kälken tvingas göra en tvär inbromsning.
Snön ryker och skvätter, och när snömolnet lagt sig ser Gösta två arga ögon under en vintermössa. Det är Mona.
Fast Gösta vet förstås inte vad hon heter. Inte än.
– Du kanske vill bli överkörd! skäller flickan.
– Du kör som en raggare! fräser Gösta tillbaka.
– En raggare? skrattar flickan. Kanske det du!

Gösta tittar förvånat på henne. Vad skrattar hon åt? Han är ju arg.
– Vill du prova? frågar hon efter en stund.
Gösta tittar tvekande på flickan. Han är fortfarande lite arg för att
han i all hast tvingades slänga sig åt sidan.
– Morfar har precis slipat medarna. Den har både ratt och broms. Gösta torkar bort lite snor med baksidan av vanten.
– Jag var ju tvungen att se vad den går för … Vill du inte prova?

Hennes näsa är röd och tofsen på mössan är nästan lika stor som huvudet, men hon ser snäll ut, det gör hon faktiskt, tycker Gösta.
– Kan jag väl, svarar han.
– Jag heter Mona.
– Jag provar om den är bra.
Gösta börjar dra kälken upp mot backens topp.
– Jag heter Gösta, ropar han över axeln.